Tyra, några dagar gammal, på Neonatal
Jag födde Tyra i v 35+0, exakt 5 v före BF. 1 1/2 vecka innan började jag få lite "komplikationer" och jag låg en natt på Antenatal. Samma vecka som Tyra föddes blev det återigen besök på Antenatal, i 3 dagar. Jag skrevs ut 2 dagar före Tyras ankomst.
Söndag 4 mars kl 07:03 tittade vår prinsessa ut och det var inget vi alls hade tankar på. Hur vet man att det är värkar och inte bara sammandragningar? Ja det var tydligen inte lätt och veta. Tydligen har jag hög smärttröskel.
Att bli förälder är enormt stort och det innebär oro. Oron blir inte mindre när man föder för tidigt. Jag tror inte jag förstod riktigt vad det innebar att föda för tidigt, det läser man ju sällan om. Man "ska" ju föda enligt BF, eller till och med gå över tiden. Nu hade vi fått vår lilla flicka 5 veckor för tidigt, vad skulle det innebära? Minns att de tog henne ifrån oss och jag låg kvar ensam på rummet. Jag var nog i chock, allt gick så fort.
Att se vår lilla prinsessa ligga i sin lilla vagn, ensam på ett rum på Neonatal, var så hjärtskärande. Även om hon var fullt frisk och bara behövde lite extra värme så var oron total. När de sedan fick koppla sond på Tyra för att få upp vikten, ja då kände jag mig nerkörd i bott. Lyckligtvis kunde jag förse henne från dag 1 med min mat. Var 3:e timme matade vi henne och fixade med blöjbyte, tvätt osv. Det kändes som man kom och "lånade" sitt eget barn på nåt konstigt sätt. Fast vi fick vara hos Tyra hur mycket vi ville så kändes hon inte som våran till 100 %. Jag kan idag må så dåligt över att hon inte var hos oss hela tiden. Jag känner att vi svek henne. Hon fick ligga utan sin mamma och pappa. Usch vad det skär i mig.
Efter 5 nätter på BB/Neo fick vi åka hem. Vi var fortfarande inskrivna på Neo vilken skulle innebära återbesök 3 dagar i veckan då vi skulle väga och mäta Tyra samt kolla sonden och "checka av" läget. Vi sondmatade + bröstmatade Tyra och det var ett bestyr dygnet runt. Minns att det tog 1 1/2 timme vilket gav oss 1 1/2 h där emellan. Minns att vi knappt åt eller gjorde nåt annat. Vi levde i en bubbla. Vi stängde in oss och det var det enda rätta och det enda möjliga.
Efter 2 1/2 vecka togs sonden bort, eller ... Tyra slet bort den. Då hade vikten gått upp så pass mycket att hon inte behövde den. Några dagar senare skrevs vi ut för att sedan stå på egna ben.
Oj oj oj .... vilken resa. Jag slits mellan skratt och gråt när jag tänker tillbaks på de drygt 4 månaderna som passerat. Så många känslor. Så många tankar. Att det kunde kännas så här fantastiskt att bli förälder? Att det kunde innebära så här mycket oro? Jag trodde aldrig jag skulle kunna slappna av på nätterna, under flera veckors tid lyssnade vi på Tyras andning. Andas hon? Jag trodde inte heller jag skulle kunna uppleva så här mycket kärlek till ett barn. Ofattbart.
Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag inte kunde "behålla" henne kvar i magen tiden ut. Då hade hon sluppit sond, värmedyna, ensamhet, provtagningar ... lilla älskade Tyra. Vi tar igen all "förlorad" Neotid med råge nu!
Fortsätt gärna ställa frågor, jag svarar gärna!
Tyra, knappt 4 månader
7 kommentarer:
Hej Sara! Följt dig ett tag nu, hittade din blogg av en slump :) testat massor av dina recept och fått en massa bra egna idéer från din blogg.
Men idag berördes jag lite annorlunda.. Din berättelse kring din förlossning.. Vilken resa ni gjort! O vad bra det ändå gått! :)
Vet precis vad du menar med känslan av att inte kunna vara med sitt barn 100 % från början att inte kkunna känna sig som en familj på riktigt.. Elmer låg på neo i två dygn innan fick honom till oss till bb. :(((
Försöker tänka som så att han fick all den hjälp plus lite till på neo, tror säkert att du håller med om att personalen där var ngt alldeles extra :)
Hur gammal är hon nu lilla Tyra? Så söt hon är.
Kram på dig/ Eija..
Såg nu att hon är ju faktiskt 4 mån. Född i mars... Hehe.
Våran lilla tjej låg också på neo, hon föddes dock bara två veckor för tidigt. Hon hade svårt att hålla värmen och var väldigt liten. Vi stannade på sjukhuset i 5dagar och jag gick mest bara runt och grät, inget blev som jag tänkt mig.. Nu är allt dock bra men det blev en jobbig start :)
min kille kom i vecka 33. jag har en grupp på fb om du inte är med i den? Lägg till mig på facebook sabina håkansson. (en bild på mig och min son) så lägger jag till dig.
Hej Eija, va kul att du följer mig! Hur gammal är Elmer? 1 1/2 år?
Ja gud vilken resa man gjort .. gör! Att bli mamma är det bästa som hänt mig men också det tuffaste. Men som du säger, personalen på Neo är fantastiska & det fick de höra flera ggr! Vi var såååå nöjda! Varför låg E på Neo?
Moa... jag känner igen det du skriver - massa tårar & uppgivenhet. Skönt att det är bättre nu :-)
Tack Sabina - det är fixat!
Kram Sara
Hej!
Vilken fin berättelse.
Jag födde också min son under dramatiska former en knapp månad för tidigt och även om han var okej så var jag för sjuk för att orka sköta honom. Det skär också i hjärtat när jag tänker på det. Tack för att du delade med dig. Hon är hemskt göllig, Tyra.
Elmer är snart 20 månader! Tiden går såå fort nu, så mycket som händer oxå. Han håller på att lära sig prata nu, så underbart att höra honom! :)
Elmer hade det jobbigt när han föddes, jag var ibte riktigt öppen när krystvärkarna började. Han fick dras ut med våld med sugklocka, han hade navelsträngen runt halsen vilket gjorde att hans hjärtljud gick ner mycket. Han svimmade av när han väl kom ut och hade lite dåligt syresatt blod. Han fick därför vara på övervakning.
Ha nu en härlig sommar och njut av mammaledigheten! Kram på dig.
Skicka en kommentar